En arbetares dagbok

Idag försov jag mig. De ringde från jobbet klockan 07.37 och undrade var jag bafann mig. Tydligen trodde coacherna att jag redan var där. Jag håller låg profil på min arbetsplats. Det har regnat hela dagen och det är mörkt som attan. Idag tog jag beslutet att behålla regnjackan på när jag skulle springa runt. Det går att jämföra med att rulla in sig i gladpack och sen kuta runt i Sahara. Allt blir lite krångligare när det regnar. Som alla vet så blir världen blöt när det regnar. Även saker, typ som post, som inte ska vara blöt. Det är liksom oundvikligt. Tyvärr verkar inte alla förstå detta. Jag undrar hur dessa människor ser på världen. Att regn är blött och att vatten gärna läcker in osv. är, vad jag skulle säga, ett ganska välkänt faktum.

-

Jag hade givetvis oturen att behöva dela ett blött litet brev till fel person idag. Normalt så slår man vid första ögonkastet fast att det är skönt att slippa behöva vara ute i regnet. Man tänker kanske stackars brevbärare. Dock inte alla. En halvtjackig pitbullsägande thug kom springandes efter mig på månadsgatan och sade väldigt högt;

-

- Vad är det här?

- Det är ett blött brev.

- Varför är det blött?

- Som du kanske ser så regnar det. Jag har inte blött ner ditt brev.

- Vad ska jag göra med det?

- Du kan låta det torka en stund och sen öppna det. Jag är ledsen.

- Jag vill inte ha det! Du ska ge mig ett nytt.

- Nej, det ska jag inte. Der regnar!

- Ta det!

-

Jag tog det, mumlade det föga konstruktiva ordet "hora" och fortsatte dela. När jag kom in lade jag hans brev på tork. Han var väldigt arg och jag kände att det var typiskt att det skulle vara just en sådan oresonlig människa som skulle bli tilldelad det mest genomblöta brev jag hade (det var inte förstört dock). Nästa vecka kommer han, förhoppningsvis, få sitt förbannade brev som han vägrade ta emot idag. Solen kommer skina och han kommer kanske vara lite småsur. Det skiter jag i eftersom jag är i Skåne. Tjugo minuter efter detta så träffade jag en äldre dam, som på knacklig svenska försökte säga att hon tyckte synd om mig som behövde vara ute i regnet. Det gjorde mig lite gladare. /Robin - Your local working class hero.